Det är bara en Lögn ..

Detta stod skrivet i min fantasi, jag visste det inte skulle bli vi.
men varför svider sanningen även om jag visste att det skulle bli såhär?

Vissa är mennade för varandra vissa inte, men hur ska man tolka 2,5 år av ensamhet i sökande efter den rätta.
"du försöker för mycket" "ge inte upp, den rätta finns där för dig med"
ord är som ett slag under bältet, men tack för att ni försöker det uppskattas.

Idag är det riktigt kallt och känns ganska grått, vet inte om det ska börja regna snart eller om der bara är årstiden som bjuder på detta gråa trista ljus.

skrev prov i etik och livsfrågor. det gick väl inte som jag hoppats på.
men hoppet lever kvar ändå.
var skönt att det var de ända som stod på schemat idag, så man kom hem tidigt igen och känner att man har hela dagen på sig att hitta på annat.

i brist på annat, underhöll jag mig med att skriva ner några rader under musik som spelades högt i mina öron, för er som läser Enjoy ...

Fåglen flyger högt över sjön, dränker sina sorger medans vattnet flyter längst kanten.

Högt över vattenytan och sakta ner i havets djup, syndens doft av änglaljus som närmar sig fågelns hjärta.

Fridfullt sjunker den och känner sina hjärteslag,

Fågeln  känner en tung smärta när den sakta sjunker ner under vattnets spegelbild som glänser under fåglens vingar.

Aldrig kunde man tro att en fågel som så högt flög, plötsligt sjönk som en sten i ett djup, och aldrig mer kommer fågeln att flyga i ro, utan skapade sig en tro utav sorg, hög över havet har nu fåglen hamnar där den en gång flög fridfullt och kunde se ner på vattnets svaga vågor.

Att vara en lögn är vad man kan kalla att vara missnöjd.

Vart leder mitt liv genom en stor lögn som jag inte ens kan ljuga om?

Man tröttnar på sina känslor och försöker finna rädslan bakom dom, rädslan som gör att man tappar lusten till att orka vandra vidare på livets långa väg.

Genom mitt sökande på det underbara finner jag på vägen att det underbara är kort, så kort som kärlekens första känsla.

Jag minns min första doft på jordens yta, den sökte mig som vattnet forsar genom den vackra ån utanför mitt fönster.

Doften jag doftade var sann, det sannaste ögonblicket jag någonsin funnit genom mitt livs gång.

Om jag bara kunde, skulle jag ha gjort allt.



                                                                                                


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0