Ohlala, det är hot !
Vilken fantastisk fin dag det har varit idag.
Det är nästan för varmt för att ha kläder på sig.
Var nere på stranden där jag tog död på lite tid som jag kände att jag ville spendera och vad passade inte bättre än en dag på stranden med sol och bad.
så fick det bli helt enkelt!
nu sitter jag här och känner hur det svider i hela ansiktet, (varför är man så dålig på att smörja in sig!?)
Förövrigt när jag satt där på stranden med fötterna nergrävda i sanden och musik i öronen så kom jag på att tänka på en massa underliga saker,
Man kan väl inte säga att det är första gången som jag låter min hjärna arbeta så det nästan glöder, kan man verkligen ta en pause från alla ens tankar?
man skulle kunna använda sig av en på och av knapp som man själv kunde bestämma när man känner för att anväda sina tankar och funderingar och grubbla på en massa skit saker egentligen.
Jag blir så trött på allt Michael jackson snack, varför sörja någon som man aldrig träffat?
känns det inte ganska meningslöst att hylla honom med en massa sidor i tidningar och samt massmedier som bara väller in massa anklagelser som skulle kommit fram nu när han är död, vad är det liksom!?
nej!, jag håller mig borta..
visst är det sorligt det är det alltid när någon dör, lika sorligt som det är naturligt alla kommer vi dit en vacker dag men den dagen den sorgen!
(positivt tänkande)
Tänkte om man skulle ta sig en liten promenad nu, för att ta vara på de soliga dagarna, vem vet när de är borta typiskt sommarväder går inte att planera något för man vet aldrig hur vädret är!
suck på svenska sommaren.
Har jag tur så blir det ett kvällsdopp ikväll med, har blivit en vana att gå ner till havet på kvällen och bada, härligt! sånt ger vi tummen upp för.
Bild från idag på stranden, fotbollen är med såklart! ;)
Det är nästan för varmt för att ha kläder på sig.
Var nere på stranden där jag tog död på lite tid som jag kände att jag ville spendera och vad passade inte bättre än en dag på stranden med sol och bad.
så fick det bli helt enkelt!
nu sitter jag här och känner hur det svider i hela ansiktet, (varför är man så dålig på att smörja in sig!?)
Förövrigt när jag satt där på stranden med fötterna nergrävda i sanden och musik i öronen så kom jag på att tänka på en massa underliga saker,
Man kan väl inte säga att det är första gången som jag låter min hjärna arbeta så det nästan glöder, kan man verkligen ta en pause från alla ens tankar?
man skulle kunna använda sig av en på och av knapp som man själv kunde bestämma när man känner för att anväda sina tankar och funderingar och grubbla på en massa skit saker egentligen.
Jag blir så trött på allt Michael jackson snack, varför sörja någon som man aldrig träffat?
känns det inte ganska meningslöst att hylla honom med en massa sidor i tidningar och samt massmedier som bara väller in massa anklagelser som skulle kommit fram nu när han är död, vad är det liksom!?
nej!, jag håller mig borta..
visst är det sorligt det är det alltid när någon dör, lika sorligt som det är naturligt alla kommer vi dit en vacker dag men den dagen den sorgen!
(positivt tänkande)
Tänkte om man skulle ta sig en liten promenad nu, för att ta vara på de soliga dagarna, vem vet när de är borta typiskt sommarväder går inte att planera något för man vet aldrig hur vädret är!
suck på svenska sommaren.
Har jag tur så blir det ett kvällsdopp ikväll med, har blivit en vana att gå ner till havet på kvällen och bada, härligt! sånt ger vi tummen upp för.
Bild från idag på stranden, fotbollen är med såklart! ;) Moving on
Ja, jäklar vilket hopp mellan gångerna som man skriver här.
Allt detdär med studenten är nu avklarad!
äntligen kan man pusta ut och asmtidigt börja planera sitt liv och ta dessa jätte kliven mot en säker och underbar framtid med massa utmaningar och äventyr, visst låter det spännande? synd bara att resan ibland kan vara som en berg o dal bana som gör att man ibland väljer fel vägar i livet, men alla gör vi misstag att inte dra lärdom utav dom är dock ett väldigt stort misslyckade enligt mig.
Det känns lite sådär tomt nu måste jag medge, allt det där med förväntningarna på det sista skolåret och på hur man kommer leva sitt liv utanför skolbänkarna allt det som låg så fruktansvärt långt bort kom fortare än vad man kunde ana.
Jag är så fantastiskt lycklig över att ha gått klart mina skolår och kan nu koncentrera mig på vuxenlivet eller ja, det som så smångingom ska bli mitt vuxenliv.
ibland vet man och allt är då planerat som tec inför nästa skolår man planerar och skaffar sig nya block och pennor sedan säger man till sig själv bestämt att nu ska jag ge gärnet detta året!,
men jaha, när det sedan är gjort och man kanske inte orkade lägga ner så mkt av sin energi på just skolan så blev chanserna plötsligt väldigt små att man skulle ge dig fan på att bli bäst på det man trodde man kunde men när det sen är över, jaha vad händer då?
fick lite "veckan efter" ångest.
Jag vet att jag kan och jag vet att jag är sju sjutton duktig när det väl gäller.
Men jag antar att man aldrig ska se bakåt utan försöker blinka framåt och se nya möjligheter och ta dagen som den kommer.
Jag har en stor dröm som jag vill ska slå in inom snarast, jag vill lyckas med någonting jag vill verkligen visa min duktiga och flitiga sida, jag skiter i den såkalade ångesten som oftast smyger sig på när man som minst vill att den ska dyka upp, jag skiter i alla människor som tvekar och tycker att man ska tänka innan man handlar, (vatusan är det liksom!?) låt drömmarna flöda, låt dom slå in och ge 100% på det som du lyckats skapa, allt tar tid men efter många om och men kan drömmen slå in och du har ännu en gång lyckats och låtit dina drömmar slå in.
Drömmar är väldigt olika och vi har alla olika, att bli berömd är nog den drömmen vi alla drömmer ibland.
vi tror att om vi bara har lite berömelse så kommer alla våra drömmar slå in och vi blir trygga och säkra människor som lyckas med allt!
själv tycker jag det är sorligt att man måste bli berömd för att det ska behöva vara så.
vem vill misslyckas och samtidigt låta hela världen få reda på det?
vem vill synas/höras och försöka hänga med i det nya hela tiden.
hur länge orkar en människa vara höjdpunkten i sitt liv och hur länge orkar de som står en närmast vara med i denna cirkel som bara går runt omkring en om och om igen.
Nej, kändislivet samt berömelse är inget för mig!
men däremot ser jag inget fel i att lyckas så mycket så att man blir publicerad i massmedia.
Det kan väl få innehålla lite i min dröm som jag sakta men säkert vågar drömma mig genom.
Förövrigt är det slut med negativa tankar i mitt liv!
jag tog steget idag nämligen och kommer hädanefter se allt positivt, för det går verkligen bra för mig just nu.
jag älskar livet och kommer förmodligen älska det en väldigt lång period framåt.
Träffat mina drömmars man och jag känner hur känslorna blir starkare för varje dag.
det är just såhär det ska vara!
ta vara på känslor när dom är som bäst, spara dom i ditt hjärta och önska dig inget mer än att få känslorna till att stanna kvar förevigt, vad mer kan man önska sig?
Studenten 12/6 09 (Minne för livet)
Allt detdär med studenten är nu avklarad!
äntligen kan man pusta ut och asmtidigt börja planera sitt liv och ta dessa jätte kliven mot en säker och underbar framtid med massa utmaningar och äventyr, visst låter det spännande? synd bara att resan ibland kan vara som en berg o dal bana som gör att man ibland väljer fel vägar i livet, men alla gör vi misstag att inte dra lärdom utav dom är dock ett väldigt stort misslyckade enligt mig.
Det känns lite sådär tomt nu måste jag medge, allt det där med förväntningarna på det sista skolåret och på hur man kommer leva sitt liv utanför skolbänkarna allt det som låg så fruktansvärt långt bort kom fortare än vad man kunde ana.
Jag är så fantastiskt lycklig över att ha gått klart mina skolår och kan nu koncentrera mig på vuxenlivet eller ja, det som så smångingom ska bli mitt vuxenliv.
ibland vet man och allt är då planerat som tec inför nästa skolår man planerar och skaffar sig nya block och pennor sedan säger man till sig själv bestämt att nu ska jag ge gärnet detta året!,
men jaha, när det sedan är gjort och man kanske inte orkade lägga ner så mkt av sin energi på just skolan så blev chanserna plötsligt väldigt små att man skulle ge dig fan på att bli bäst på det man trodde man kunde men när det sen är över, jaha vad händer då?
fick lite "veckan efter" ångest.
Jag vet att jag kan och jag vet att jag är sju sjutton duktig när det väl gäller.
Men jag antar att man aldrig ska se bakåt utan försöker blinka framåt och se nya möjligheter och ta dagen som den kommer.
Jag har en stor dröm som jag vill ska slå in inom snarast, jag vill lyckas med någonting jag vill verkligen visa min duktiga och flitiga sida, jag skiter i den såkalade ångesten som oftast smyger sig på när man som minst vill att den ska dyka upp, jag skiter i alla människor som tvekar och tycker att man ska tänka innan man handlar, (vatusan är det liksom!?) låt drömmarna flöda, låt dom slå in och ge 100% på det som du lyckats skapa, allt tar tid men efter många om och men kan drömmen slå in och du har ännu en gång lyckats och låtit dina drömmar slå in.
Drömmar är väldigt olika och vi har alla olika, att bli berömd är nog den drömmen vi alla drömmer ibland.
vi tror att om vi bara har lite berömelse så kommer alla våra drömmar slå in och vi blir trygga och säkra människor som lyckas med allt!
själv tycker jag det är sorligt att man måste bli berömd för att det ska behöva vara så.
vem vill misslyckas och samtidigt låta hela världen få reda på det?
vem vill synas/höras och försöka hänga med i det nya hela tiden.
hur länge orkar en människa vara höjdpunkten i sitt liv och hur länge orkar de som står en närmast vara med i denna cirkel som bara går runt omkring en om och om igen.
Nej, kändislivet samt berömelse är inget för mig!
men däremot ser jag inget fel i att lyckas så mycket så att man blir publicerad i massmedia.
Det kan väl få innehålla lite i min dröm som jag sakta men säkert vågar drömma mig genom.
Förövrigt är det slut med negativa tankar i mitt liv!
jag tog steget idag nämligen och kommer hädanefter se allt positivt, för det går verkligen bra för mig just nu.
jag älskar livet och kommer förmodligen älska det en väldigt lång period framåt.
Träffat mina drömmars man och jag känner hur känslorna blir starkare för varje dag.
det är just såhär det ska vara!
ta vara på känslor när dom är som bäst, spara dom i ditt hjärta och önska dig inget mer än att få känslorna till att stanna kvar förevigt, vad mer kan man önska sig?
Studenten 12/6 09 (Minne för livet) 