Julkänsla, välkommen ..
Kan ens drömmar bli sanna på en natt?
jag har alltid försökt förstå dethär med drömmar och hur gärna man vill att de slår in, men samtidigt kanske vi inte alltid är redo för vad de har att erbjuda när våra drömmar väl blivit sanna.
Jag menar, det vi önskar idag kanske är vår största mardröm imorgon ?
Det kan ju hända att vi önskar något som vi sedan anser vara fel för oss, genom att önska oss prylar för att vi ska må bra för stunden gör att vi känner att de inte betyder något när vi har haft de ett tag.
Vi kan då titta tillbaka på våra pryla och känna oss svaga för att vi hanterade situationen på fel sätt.
vi kan inte alltid få våra känslor smekta med sånt som gör att vi känner oss bra för stunden, för det gör att när vi väl ser tillbaka på de köpen vi gjort anser vi att vi inte var starka nog att ta ansvaret att hantera vår sorg på det sättet som vi kanske borde.
idag är det iaf fredag, wiihaa?
Jag vet inte om det är bara jag, men helgerna betyder ingenting mer.
ledighet in my ass, har man inte skolarbete upp över öronen då?
Men som alla andra helger är man oansvarig och låter de roliga gå förre allt det tråkiga..
såå hemsk känsla som känns så rätt för stunden..
Från det ena till det andra, var är min JULKÄNSLA !? ..
jag minns hur det var för några år sedan när man längtade såå efter julafton, numera känns det som nästan vilken dag som helst, ska det vara så?
(Okej, jag kanske överdrev lite.)
Det är klart att man känner lite för julen och mysigt när alla är samlade och umgås med varandra för en gång skull, men sen tar det slut.
Jag mennar Trelleborg, vilken julkänsla finns här? det vi kallar julmarknad kallar andra för tom fantasi för hur julem egentligen ska framföras.
men jag kan ha fel, men denna besvikelse över att försöka känna lite julglädje gör att man tappar lusten till att ens försöka kämpa.
usch vad jag får julen att låta deprimerande, inte mennat så.
Jag hoppas denna julen blir lika lyckad som de andra, och det jag önskat mig får jag ta vara på med positiv inställning till vad året bjudit på.
jag är så lycklig att detta året snart passerat, så min lycka sker i slutet och allra mest på nyårsafton..
over and out // Emily
jag har alltid försökt förstå dethär med drömmar och hur gärna man vill att de slår in, men samtidigt kanske vi inte alltid är redo för vad de har att erbjuda när våra drömmar väl blivit sanna.
Jag menar, det vi önskar idag kanske är vår största mardröm imorgon ?
Det kan ju hända att vi önskar något som vi sedan anser vara fel för oss, genom att önska oss prylar för att vi ska må bra för stunden gör att vi känner att de inte betyder något när vi har haft de ett tag.
Vi kan då titta tillbaka på våra pryla och känna oss svaga för att vi hanterade situationen på fel sätt.
vi kan inte alltid få våra känslor smekta med sånt som gör att vi känner oss bra för stunden, för det gör att när vi väl ser tillbaka på de köpen vi gjort anser vi att vi inte var starka nog att ta ansvaret att hantera vår sorg på det sättet som vi kanske borde.
idag är det iaf fredag, wiihaa?
Jag vet inte om det är bara jag, men helgerna betyder ingenting mer.
ledighet in my ass, har man inte skolarbete upp över öronen då?
Men som alla andra helger är man oansvarig och låter de roliga gå förre allt det tråkiga..
såå hemsk känsla som känns så rätt för stunden..
Från det ena till det andra, var är min JULKÄNSLA !? ..
jag minns hur det var för några år sedan när man längtade såå efter julafton, numera känns det som nästan vilken dag som helst, ska det vara så?
(Okej, jag kanske överdrev lite.)
Det är klart att man känner lite för julen och mysigt när alla är samlade och umgås med varandra för en gång skull, men sen tar det slut.
Jag mennar Trelleborg, vilken julkänsla finns här? det vi kallar julmarknad kallar andra för tom fantasi för hur julem egentligen ska framföras.
men jag kan ha fel, men denna besvikelse över att försöka känna lite julglädje gör att man tappar lusten till att ens försöka kämpa.
usch vad jag får julen att låta deprimerande, inte mennat så.
Jag hoppas denna julen blir lika lyckad som de andra, och det jag önskat mig får jag ta vara på med positiv inställning till vad året bjudit på.
jag är så lycklig att detta året snart passerat, så min lycka sker i slutet och allra mest på nyårsafton..
over and out // Emily
Can´t fight this feeling
Känns som att det var ett tag sedan jag dela med mig av vad som händer i mitt huvud, för en del är det intressant för andra nonsens.
Har inte ritkigt känt att tiden räckte till för att skriva ner några rader, och intresset har väl inte heller varit på topp antar jag.
Det är nästan otroligt hur små händelser kan förändra ens syn på hela framtiden även det små håndelserna som händer just nu.
Vi kan aldrig förutse hur vårt liv kommer se ut om 10 år, men samtidigt är det bara en ursäkt att inte kunna påverka det.
Jag trodde mitt hopp var nere på botten och att min lycka inte kunde kämpas upp, men så plötsligt fanns du bara där,
precis som om du hade svaren på allt jag undrat.
Det är en otroligt stark känsla som jag känner när jag tänker på dit namn, hela jag skiner upp och det känns som att det kommer bli bra nu, det är precis som en röst viskar i mitt öra att de ensama dagarna är slut.
och att även jag har hittat mitt ljus till lyckan.
Den allra största händelsen i mitt liv just nu är att jag ska bli moster, samt gudmor.
Det känns väldigt mäktigt måste jag säga, och allt var så himla oväntat.
min systers leende på läpparna när hon berättade det för mig var som att tusentals änglar spelade ljuv musik i öronen på mig och jag var tvungen att tänka om för att förstå att jag hade hört rätt.
Jag är så otroligt lycklig för dels hennes skull och för vår familj, det kommer bli ett kärleksbarn som kommer bli bortskämd med all den kärlek vi människor har inom oss, och man ska aldrig vara rädd för att visa hur man känner för varandra samtidigt som man aldrig ska överdriva de känslor som vi borde vara tacksamma att känna.
Det var verkligen en väldigt överaskande hädelse som jag bara ser fram emot, kommer hjälpa både min syster och hennes nyblivna "man" att se detta som en lycka.
i vått och torrt kommer jag finnas där för er och hjälpa till med det lilla jag kan.
Det är helt otroligt vad detta året har haft att erbjuda, såna stunder som verkligen har fått mig att nå botten samtidigt som jag har rest mig upp och kännt att jag nästan kunnat lämna marken.
känns helt underbart att året snart är slut och att jag kan få andra möjligheter att se framåt istället för att blinka bak till det som varit och som gjort väldigt ont inom mig..
för det har det verkligen gjort, och det är klart att det sätter sina spår.
men ingenting är kvar för att stanna utan de känslor som väcks när man minns får man lära sig att hantera på bästa sätt och jag känner att jag är redo att lämna det bakom mig nu, kanske skratta lite åt det, om de är okej?
allt jag någonsin velat är att kunna tänka tillbaka på det utan att fälla tårar för de känslor som väcks.
Men det betyder inte heller att jag förtränger det, utan mer accepterar och försöker leva mitt liv på bästa sätt så jag slipper känna en sorg inom mig.
Jag kan inte sluta tänka på hur du hade uppskattat det här med barnet som så småningom kommer, du sa alltid att du längtade till vi växte upp och skaffade oss en familj, samtidigt som du var övertygad om att du aldrig kommer vara med och få uppleva det.
vi brydde oss aldrig om att ta det till oss, samtidigt som vi nu förstår att du hade rätt.
Jag kan inte förstå att du fortfarande finns kvar hos mig hela tiden.
Varje gång jag går förbi dit hem så tänker jag att jag bara vill titta in och se hur du mår.
vi kunde påverka din ensamhet så mycket och det kändes nästan som ett ansvar, nästan som ett måste att titta in eller ringa till dig och höra så allt var bra.
men nu är det så tomt, inga samtal, inga besök, inga kvällar med godisburken på bordet som man inte fick ta för många bitar ifrån.
det går inte med ord att förklara hur tomt det verkligen är och jag kämpar verkligen emot varje dag att inte tillåta mig tänka på det, men det gör bara att jag känner en klump i magen som får mig att vilja glömma dig, jag vill inte längre ha dig i mitt huvud men samtidigt vet jag att du aldrig kommer bort från mig, för du betydde en hel del och det gör du fortfarande.
Tänk vad skönt det hade varit om man tagit studenten till julen istället för sommaren.
Att allt bara hade tagit slut, alla måsten och alla kvällar man måste trycka ner huvudet i böckerna fastän ens hjärna är på ett annat ställe.
Jag tror man kommer tänka tillbaka på det sen när man "ångrar" att man inte la ner mer tid i skolan..
men samtidigt måste man komma ihåg att orken tappade man på vägen, för jag kan med ärlighet tala om att den orken som kanske fanns där för några år sedan..
den är borta förgott allt som har med skolan att göra nu mera är bara så irreterande.
Jag är jämt på dåligt humör när jag är i skolan och allt runt omkring den får mig galen.
men jag har egentligen bara de positiva bitarna att se fram emot, men samtidigt känns de så långt borta.
Nog om det, orkar inte ha de tankarna kvar i huvudet.. (förträngning på hög nivå)
1 december, det känns nästan lite overkligen.
julen är nära nu och det är första julen utan henne.
Men har jag tur kanske jag får uppleva den med en ny underbar person som jag verkligen hoppas att det kommer bli bra med.
Trodde verkligen inte de fanns så underbara personer som jag kunde komma i närheten av eftersom de andra bara har visst hur man sårade.
men jag är verkligen jätte glad att vi kommit varandra så nära och jag tror detta kan sluta med något riktigt bra, jag håller dig varmt om hjärtat änsålånge så får vi se hur det slutar. <3
over and out // Emily
Har inte ritkigt känt att tiden räckte till för att skriva ner några rader, och intresset har väl inte heller varit på topp antar jag.
Det är nästan otroligt hur små händelser kan förändra ens syn på hela framtiden även det små håndelserna som händer just nu.
Vi kan aldrig förutse hur vårt liv kommer se ut om 10 år, men samtidigt är det bara en ursäkt att inte kunna påverka det.
Jag trodde mitt hopp var nere på botten och att min lycka inte kunde kämpas upp, men så plötsligt fanns du bara där,
precis som om du hade svaren på allt jag undrat.
Det är en otroligt stark känsla som jag känner när jag tänker på dit namn, hela jag skiner upp och det känns som att det kommer bli bra nu, det är precis som en röst viskar i mitt öra att de ensama dagarna är slut.
och att även jag har hittat mitt ljus till lyckan.
Den allra största händelsen i mitt liv just nu är att jag ska bli moster, samt gudmor.
Det känns väldigt mäktigt måste jag säga, och allt var så himla oväntat.
min systers leende på läpparna när hon berättade det för mig var som att tusentals änglar spelade ljuv musik i öronen på mig och jag var tvungen att tänka om för att förstå att jag hade hört rätt.
Jag är så otroligt lycklig för dels hennes skull och för vår familj, det kommer bli ett kärleksbarn som kommer bli bortskämd med all den kärlek vi människor har inom oss, och man ska aldrig vara rädd för att visa hur man känner för varandra samtidigt som man aldrig ska överdriva de känslor som vi borde vara tacksamma att känna.
Det var verkligen en väldigt överaskande hädelse som jag bara ser fram emot, kommer hjälpa både min syster och hennes nyblivna "man" att se detta som en lycka.
i vått och torrt kommer jag finnas där för er och hjälpa till med det lilla jag kan.
Det är helt otroligt vad detta året har haft att erbjuda, såna stunder som verkligen har fått mig att nå botten samtidigt som jag har rest mig upp och kännt att jag nästan kunnat lämna marken.
känns helt underbart att året snart är slut och att jag kan få andra möjligheter att se framåt istället för att blinka bak till det som varit och som gjort väldigt ont inom mig..
för det har det verkligen gjort, och det är klart att det sätter sina spår.
men ingenting är kvar för att stanna utan de känslor som väcks när man minns får man lära sig att hantera på bästa sätt och jag känner att jag är redo att lämna det bakom mig nu, kanske skratta lite åt det, om de är okej?
allt jag någonsin velat är att kunna tänka tillbaka på det utan att fälla tårar för de känslor som väcks.
Men det betyder inte heller att jag förtränger det, utan mer accepterar och försöker leva mitt liv på bästa sätt så jag slipper känna en sorg inom mig.
Jag kan inte sluta tänka på hur du hade uppskattat det här med barnet som så småningom kommer, du sa alltid att du längtade till vi växte upp och skaffade oss en familj, samtidigt som du var övertygad om att du aldrig kommer vara med och få uppleva det.
vi brydde oss aldrig om att ta det till oss, samtidigt som vi nu förstår att du hade rätt.
Jag kan inte förstå att du fortfarande finns kvar hos mig hela tiden.
Varje gång jag går förbi dit hem så tänker jag att jag bara vill titta in och se hur du mår.
vi kunde påverka din ensamhet så mycket och det kändes nästan som ett ansvar, nästan som ett måste att titta in eller ringa till dig och höra så allt var bra.
men nu är det så tomt, inga samtal, inga besök, inga kvällar med godisburken på bordet som man inte fick ta för många bitar ifrån.
det går inte med ord att förklara hur tomt det verkligen är och jag kämpar verkligen emot varje dag att inte tillåta mig tänka på det, men det gör bara att jag känner en klump i magen som får mig att vilja glömma dig, jag vill inte längre ha dig i mitt huvud men samtidigt vet jag att du aldrig kommer bort från mig, för du betydde en hel del och det gör du fortfarande.
Tänk vad skönt det hade varit om man tagit studenten till julen istället för sommaren.
Att allt bara hade tagit slut, alla måsten och alla kvällar man måste trycka ner huvudet i böckerna fastän ens hjärna är på ett annat ställe.
Jag tror man kommer tänka tillbaka på det sen när man "ångrar" att man inte la ner mer tid i skolan..
men samtidigt måste man komma ihåg att orken tappade man på vägen, för jag kan med ärlighet tala om att den orken som kanske fanns där för några år sedan..
den är borta förgott allt som har med skolan att göra nu mera är bara så irreterande.
Jag är jämt på dåligt humör när jag är i skolan och allt runt omkring den får mig galen.
men jag har egentligen bara de positiva bitarna att se fram emot, men samtidigt känns de så långt borta.
Nog om det, orkar inte ha de tankarna kvar i huvudet.. (förträngning på hög nivå)
1 december, det känns nästan lite overkligen.
julen är nära nu och det är första julen utan henne.
Men har jag tur kanske jag får uppleva den med en ny underbar person som jag verkligen hoppas att det kommer bli bra med.
Trodde verkligen inte de fanns så underbara personer som jag kunde komma i närheten av eftersom de andra bara har visst hur man sårade.
men jag är verkligen jätte glad att vi kommit varandra så nära och jag tror detta kan sluta med något riktigt bra, jag håller dig varmt om hjärtat änsålånge så får vi se hur det slutar. <3
over and out // Emily
