Bleeding Love
Nattens beskymmer ger mig problem med att sova.
Blir pigg av alla tankar som snurrar i mitt huvud och tänkte ge internet en chans att bli trött, men icke!
Denna dag har inte haft så mycket att erbjuda mest tagit det lungt och öppnat min psykiatribok i hopp om att lära mig något nytt.
men jag antar att det inte gick som förväntat.
Borde anstränga mig mer, och tycke jag var duktig när jag hade suttit en hel timme med näsan nertryckt i boken men inte lärde jag mig så mycket utav det.
Gav mig bara ännu mer ångest när jag stängde den och visste att jag inte kommer öppna den igen på några timmar.
Jag borde lägga alla min krafter jag har på skolan och alla dessa prov vi har, men istället försöker jag borförklara mig med att jag behöver så mycket mer av annat än vad jag behlöver en utbildning som gör att jag kommer någon vart i livet.
jag vet mycket väl att jag har min chans nu och det är enbart jag som kan ta den eller skita i det, och skiter jag i det får jag leva med konsekvenserna.
Men det är så mkt snack och lite händelse så man tröttnar på att tänka de tankarna som man gjort så många gånger förut.
Jag ska ta tag i mitt liv, men väntar bara på rätt tillfälle.
En veckas lov har som sagt inte varit dumt, synd bara att den snart är över och de vanliga vardagslivet börjar åter på nytt.
jag är extremt trött på att allt ska vara samma sak varje dag.
Varför kan man inte leva ett slags liv med olika förväntningar för dagen som kommer istället för att vakna och förstå precis hur denna dagen kommer se ut och hur allt kommer vara som vanligt när man sedan ska gå och lägga sig för att vakna upp i en samma vanlig dag som man brukar.
Inte konstigt att man tappar livsglädjen, right?
Jag förstår inte heller hur jag lyckas få alla mina blogginlägg så negativa, betyder det att jag är en nedstämd människa eller har jag helt enkelt tappat glimten till de positiva i mitt liv?
Blir lite små kris när jag läser igenom det jag skrivit, inte mennat att de ska framstå som att allt är hopplöst och livets glada dagar tagit slut och att detta ska vara en slags sökande på de nya som kommer i min framtid.
För väl försöka komma på en slags lösning..
Antar att man kanske måste först vara nere på botten och vända för att både kunna uppleva det positiva med livet samt det som är fruktansvärt och svårt.
inte alla som riktigt vet hur det är att hamna på botten av livets ände, jag är en av dom.
hur ska man kunna veta hur det känns att inte vilja vakna på morgonen för att man känner att allt är så fruktansvärt meningslöst, hur ska vi samtidigt kunna hjälpa de människor som inser att deras liv inte leder någonvart och att de aldrig mer kommer hitta glädjen i det som kallas för framtiden, jag tror inte det är upp till oss att "hjälpa" dom ur deras kriser eller vad man ska kalla deras mående, utan mer upp till de själva att kunna resa sig upp fastän man känner att man ligger ner på marken och andra sparkar på en..
Usch, jag kan ibland känna en klump i halsen när jag ser en annan människa må dåligt vet inte om det kan bero på att jag anser att människan är svag nog att inte kunna hantera sina känslor eller helt enkelt gett upp för snabbt.
eller så beror det bara på att jag vill få denna människa till att hitta glädjen som jag vet finns där hos oss alla.
Bakom en negativ känsla väntar en positiv överaskning, tappa aldrig hoppet över att finna lyckan för den kan finnas bakom nästa hörn som du passerar.
Nej, nu blir det väl kanske lite lättare att försöka falla i sömn, har en dag imorgon som ska upplevas och jag vill ta vara på alla stunder jag kan få i mitt liv, så man slipper sitta och bekymra sig över vart alla ens år tagit vägen när det är försent att ändra på det som varit.
Ta hand om varandra och tänk på att ta hand om även de som ni oftast inte brukar se.
på så sätt får vi alla en helhet och vi kan alla känna oss som människor och inte som ett objekt som bara finns där vid sidan om ert perfekta liv.
over and out // Emily .
