Let the sun die.
Denna Kväll spenderade vi hos min syster, super mysigt.!
kan nog inte hålla med om något annat än att det känns väldigt konstigt, att bli hembjuden på kvällsmat hos min syster när jag egentligen kände min van vid bråken och att jag inte var ensam om att bestämma vad som skulle ses på tvn på kvällarna när vi alla satt tsm.
nu helt plötsligt är det ändring, och hon bor ensam och har ett eget liv och bjuder in oss till hennes hem.
kan inte förstå vad den tiden tog vägen då vi var syskon som bråkade och inte tål att se varandra, när det ända jag önskade då var att du flyttade.
samtidigt som jag nu inte kan förstå att du gjort det.
Tiden ändras snabbt. och snart är det förhoppningsvis min tur att ta de stora klivet ut i verkligheten och inte längre vara skyddad under mammas tak.
Jag kan inte förstå det, studenten knackar på axlen och jag försöker desperat hitta jobb som jag kan sysselsätta mig med undertiden jag läser vidare.
Helt otroligt vad mysiga personer det finns i denna lilla värld, om man nu ska gå från de ena till det andra ...
man vet vilka som är ens vänner och vill en väl, fick ett jätte mysigt samtal ifrån en gammal vän idag.
han ringde för att höra hur jag mådde, och han hade hört om olyckan jag varit med om för ett tag sedan.
allt som snurrade i mitt huvud just då var att det finns faktiskt dom som bryr sig.
och jag tror det är lite så att när en person varit med om de som är den hemskaste upplevelsen i ens liv och mår dåligt pga det, så backar hellre de som stått en nära för att de vet inte hur man hanterar en person i sorg eller vet överhuvudtaget inte vad de ska säga.
vilket jag samtidigt kan tycker är lite lågt, jag menar vad kan vara felet i att lyssna eller bara visa att man bryr sig och är tacksam att man överhuvudtaget lever.
För jag är verkligen tacksam över att jag lever.
Tänkte bara mest skänka en tanke för alla er som ställt upp för mig när mitt liv var som jobbigast att jag finns här idag utan skador eller så mycket som ärr på min kropp ser jag som ett under och jag vill verkligen påstå att jag hade änglavakt.
För alla dessa tänk om som finns i mitt huvud känner jag att min styrka klarar av att tysta ner dom, och snart står jag på båda benen igen, så snart har jag båda fötterna på jorden och känner mig starkare än någonsin,
Hold your head up high, im back !
kan nog inte hålla med om något annat än att det känns väldigt konstigt, att bli hembjuden på kvällsmat hos min syster när jag egentligen kände min van vid bråken och att jag inte var ensam om att bestämma vad som skulle ses på tvn på kvällarna när vi alla satt tsm.
nu helt plötsligt är det ändring, och hon bor ensam och har ett eget liv och bjuder in oss till hennes hem.
kan inte förstå vad den tiden tog vägen då vi var syskon som bråkade och inte tål att se varandra, när det ända jag önskade då var att du flyttade.
samtidigt som jag nu inte kan förstå att du gjort det.
Tiden ändras snabbt. och snart är det förhoppningsvis min tur att ta de stora klivet ut i verkligheten och inte längre vara skyddad under mammas tak.
Jag kan inte förstå det, studenten knackar på axlen och jag försöker desperat hitta jobb som jag kan sysselsätta mig med undertiden jag läser vidare.
Helt otroligt vad mysiga personer det finns i denna lilla värld, om man nu ska gå från de ena till det andra ...
man vet vilka som är ens vänner och vill en väl, fick ett jätte mysigt samtal ifrån en gammal vän idag.
han ringde för att höra hur jag mådde, och han hade hört om olyckan jag varit med om för ett tag sedan.
allt som snurrade i mitt huvud just då var att det finns faktiskt dom som bryr sig.
och jag tror det är lite så att när en person varit med om de som är den hemskaste upplevelsen i ens liv och mår dåligt pga det, så backar hellre de som stått en nära för att de vet inte hur man hanterar en person i sorg eller vet överhuvudtaget inte vad de ska säga.
vilket jag samtidigt kan tycker är lite lågt, jag menar vad kan vara felet i att lyssna eller bara visa att man bryr sig och är tacksam att man överhuvudtaget lever.
För jag är verkligen tacksam över att jag lever.
Tänkte bara mest skänka en tanke för alla er som ställt upp för mig när mitt liv var som jobbigast att jag finns här idag utan skador eller så mycket som ärr på min kropp ser jag som ett under och jag vill verkligen påstå att jag hade änglavakt.
För alla dessa tänk om som finns i mitt huvud känner jag att min styrka klarar av att tysta ner dom, och snart står jag på båda benen igen, så snart har jag båda fötterna på jorden och känner mig starkare än någonsin,
Hold your head up high, im back !
Kommentarer
Trackback
