Moving on

Ja, jäklar vilket hopp mellan gångerna som man skriver här.

Allt detdär med studenten är nu avklarad!
äntligen kan man pusta ut och asmtidigt börja planera sitt liv och ta dessa jätte kliven mot en säker och underbar framtid med massa utmaningar och äventyr, visst låter det spännande? synd bara att resan ibland kan vara som en berg o dal bana som gör att man ibland väljer fel vägar i livet, men alla gör vi misstag att inte dra lärdom utav dom är dock ett väldigt stort misslyckade enligt mig.

Det känns lite sådär tomt nu måste jag medge, allt det där med förväntningarna på det sista skolåret och på hur man kommer leva sitt liv utanför skolbänkarna allt det som låg så fruktansvärt långt bort kom fortare än vad man kunde ana.
Jag är så fantastiskt lycklig över att ha gått klart mina skolår och kan nu koncentrera mig på vuxenlivet eller ja, det som så smångingom ska bli mitt vuxenliv.
ibland vet man och allt är då planerat som tec inför nästa skolår man planerar och skaffar sig nya block och pennor sedan säger man till sig själv bestämt att nu ska jag ge gärnet detta året!,
men jaha, när det sedan är gjort och man kanske inte orkade lägga ner så mkt av sin energi på just skolan så blev chanserna plötsligt väldigt små att man skulle ge dig fan på att bli bäst på det man trodde man kunde men när det sen är över, jaha vad händer då?
fick lite "veckan efter" ångest.
Jag vet att jag kan och jag vet att jag är sju sjutton duktig när det väl gäller.
Men jag antar att man aldrig ska se bakåt utan försöker blinka framåt och se nya möjligheter och ta dagen som den kommer.

Jag har en stor dröm som jag vill ska slå in inom snarast, jag vill lyckas med någonting jag vill verkligen visa min duktiga och flitiga sida, jag skiter i den såkalade ångesten som oftast smyger sig på när man som minst vill att den ska dyka upp, jag skiter i alla människor som tvekar och tycker att man ska tänka innan man handlar, (vatusan är det liksom!?) låt drömmarna flöda, låt dom slå in och ge 100% på det som du lyckats skapa, allt tar tid men efter många om och men kan drömmen slå in och du har ännu en gång lyckats och låtit dina drömmar slå in.

Drömmar är väldigt olika och vi har alla olika, att bli berömd är nog den drömmen vi alla drömmer ibland.
vi tror att om vi bara har lite berömelse så kommer alla våra drömmar slå in och vi blir trygga och säkra människor som lyckas med allt!
själv tycker jag det är sorligt att man måste bli berömd för att det ska behöva vara så.
vem vill misslyckas och samtidigt låta hela världen få reda på det?
vem vill synas/höras och försöka hänga med i det nya hela tiden.
hur länge orkar en människa vara höjdpunkten i sitt liv och hur länge orkar de som står en närmast vara med i denna cirkel som bara går runt omkring en om och om igen.
Nej, kändislivet samt berömelse är inget för mig!
men däremot ser jag inget fel i att lyckas så mycket så att man blir publicerad i massmedia.
Det kan väl få innehålla lite i min dröm som jag sakta men säkert vågar drömma mig genom.

Förövrigt är det slut med negativa tankar i mitt liv!
jag tog steget idag nämligen och kommer hädanefter se allt positivt, för det går verkligen bra för mig just nu.
jag älskar livet och kommer förmodligen älska det en väldigt lång period framåt.
Träffat mina drömmars man och jag känner hur känslorna blir starkare för varje dag.
det är just såhär det ska vara!
ta vara på känslor när dom är som bäst, spara dom i ditt hjärta och önska dig inget mer än att få känslorna till att stanna kvar förevigt, vad mer kan man önska sig?



      Studenten 12/6 09 (Minne för livet)

Kommentarer
Postat av: emelie

Det blev en väldigt blöt student för er

men märktes inte på dig, du sken som en sol, kul att du börjat blogga igen saknat dina inlägg!

ses i veckan snuttan

2009-07-14 @ 16:37:25
Postat av: Emelie L :)

Det blev en väldigt blöt student för er men märktes inte på dig, du sken som en sol, kul att du börjat blogga igen saknat dina inlägg!ses i veckan snuttan

2009-07-14 @ 16:41:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0