Bleeding Love
Nattens beskymmer ger mig problem med att sova.
Blir pigg av alla tankar som snurrar i mitt huvud och tänkte ge internet en chans att bli trött, men icke!
Denna dag har inte haft så mycket att erbjuda mest tagit det lungt och öppnat min psykiatribok i hopp om att lära mig något nytt.
men jag antar att det inte gick som förväntat.
Borde anstränga mig mer, och tycke jag var duktig när jag hade suttit en hel timme med näsan nertryckt i boken men inte lärde jag mig så mycket utav det.
Gav mig bara ännu mer ångest när jag stängde den och visste att jag inte kommer öppna den igen på några timmar.
Jag borde lägga alla min krafter jag har på skolan och alla dessa prov vi har, men istället försöker jag borförklara mig med att jag behöver så mycket mer av annat än vad jag behlöver en utbildning som gör att jag kommer någon vart i livet.
jag vet mycket väl att jag har min chans nu och det är enbart jag som kan ta den eller skita i det, och skiter jag i det får jag leva med konsekvenserna.
Men det är så mkt snack och lite händelse så man tröttnar på att tänka de tankarna som man gjort så många gånger förut.
Jag ska ta tag i mitt liv, men väntar bara på rätt tillfälle.
En veckas lov har som sagt inte varit dumt, synd bara att den snart är över och de vanliga vardagslivet börjar åter på nytt.
jag är extremt trött på att allt ska vara samma sak varje dag.
Varför kan man inte leva ett slags liv med olika förväntningar för dagen som kommer istället för att vakna och förstå precis hur denna dagen kommer se ut och hur allt kommer vara som vanligt när man sedan ska gå och lägga sig för att vakna upp i en samma vanlig dag som man brukar.
Inte konstigt att man tappar livsglädjen, right?
Jag förstår inte heller hur jag lyckas få alla mina blogginlägg så negativa, betyder det att jag är en nedstämd människa eller har jag helt enkelt tappat glimten till de positiva i mitt liv?
Blir lite små kris när jag läser igenom det jag skrivit, inte mennat att de ska framstå som att allt är hopplöst och livets glada dagar tagit slut och att detta ska vara en slags sökande på de nya som kommer i min framtid.
För väl försöka komma på en slags lösning..
Antar att man kanske måste först vara nere på botten och vända för att både kunna uppleva det positiva med livet samt det som är fruktansvärt och svårt.
inte alla som riktigt vet hur det är att hamna på botten av livets ände, jag är en av dom.
hur ska man kunna veta hur det känns att inte vilja vakna på morgonen för att man känner att allt är så fruktansvärt meningslöst, hur ska vi samtidigt kunna hjälpa de människor som inser att deras liv inte leder någonvart och att de aldrig mer kommer hitta glädjen i det som kallas för framtiden, jag tror inte det är upp till oss att "hjälpa" dom ur deras kriser eller vad man ska kalla deras mående, utan mer upp till de själva att kunna resa sig upp fastän man känner att man ligger ner på marken och andra sparkar på en..
Usch, jag kan ibland känna en klump i halsen när jag ser en annan människa må dåligt vet inte om det kan bero på att jag anser att människan är svag nog att inte kunna hantera sina känslor eller helt enkelt gett upp för snabbt.
eller så beror det bara på att jag vill få denna människa till att hitta glädjen som jag vet finns där hos oss alla.
Bakom en negativ känsla väntar en positiv överaskning, tappa aldrig hoppet över att finna lyckan för den kan finnas bakom nästa hörn som du passerar.
Nej, nu blir det väl kanske lite lättare att försöka falla i sömn, har en dag imorgon som ska upplevas och jag vill ta vara på alla stunder jag kan få i mitt liv, så man slipper sitta och bekymra sig över vart alla ens år tagit vägen när det är försent att ändra på det som varit.
Ta hand om varandra och tänk på att ta hand om även de som ni oftast inte brukar se.
på så sätt får vi alla en helhet och vi kan alla känna oss som människor och inte som ett objekt som bara finns där vid sidan om ert perfekta liv.
over and out // Emily .
Ett steg närmre framgång
men jag har kännt att tiden har svikit mig och jag har haft mycket att både göra och hinna med, min ursäkt är sista året på gymnasiet så förstår ni nog resten själv.
Jag har ett svagt hopp inom mig att detta kan vara den rätta, vi började skriva när ingen av oss visste vem vi var eller var vi kom ifrån, vi visste helt enkelt ingenting.
Jag vägrar ge upp, vill träffa dig och sen får vi se efter det.
För övrigt mår jag skit idag, har feber och förkylning och det känns som att det är typiskt eftersom lovet precis har börjat.
Varför ska det alltid vara så? , gah.. men men jag överlever som vanligt.
Även om min helg inte ser ljus ut så blir den i ensamhet och förhoppningsvis piggnar jag till och blir frisk igen till veckan som kommer, vi får helt enkelt hoppas på det bästa.
Ny piercing tid är även bokad, och jag känner mig väldigt nervös över detta.
får hoppas smärtan går över på ett kick och att resultatet blir lyckat.
Även bestämt mig att denna gången får det bli en ring istället för stav, för de som ville veta.
skänkte även en stund åt kyrkogården idag, gick dit med en klump i magen efter att få se min farmors begravningsplats.
tänkte mest "hämta nya krafter" och försöka samla mina känslor.
När jag väl kom fram till gravstenen insåg jag att jag fortfarande inte var redo att gå vidare från detta.
Även om jag har accepterat att hon är borta känns det jobbigt att inte ha henne nära mer, hon fanns där alltid och även om våra stunder inte alltid var glädjande så lyssnade jag alltid på hennes ord och hennes förnedrande stämma på rösten.
Jag saknar den tiden jag slet ifrån mitt vardagliga liv för att gå och hälsa på henne när jag visste att hon satt i ensamhet.
men samtidigt hade jag alltid svårt att dra mig därifrån eftersom jag gillade de stunderna när man var ett barnbarn som bara fick vara "liten", hon bjöd på godis ifrån skålen som alltid var halvtom, den skålen finns i mitt rum idag tom liksom alla ord ifrån hennes stämma.
Jag saknar henne så oerhört mycket, lika lätt som det är att vara efterklok så är det att ta vara på stunderna man har, man vet aldrig när den sista stunden är kommen och när det väl händer så ändras allt på ett ögonblick.
Det ända jag vill just nu är att hon ska finnas med i min själ och vara stolt över det liv jag ensam kommer bygga upp, samtidigt som jag har hennes tankar i mitt bakhuvud som påverkar mig oerhört mycket, jag vill bara hon ska veta att hon är otroligt saknad.
Only heaven loves you now.
Vaknade med ett slag i huvudet av en bok, var väldigt upp piggande får jag väl säga ..
Tur det att hela morgonen har gått när jag egetligen skulle tillbringa den till att plugga till ett prov jag har imorgon, men det gick ju som de gick..
Men nog om de o mer om annat,
Har beställt hem en burk med tabletter för hår, hud och naglar.. bara för en "rolig grej" Försöker få mitt hår till att växa fortare och gör närstan allt som står i min makt för att få de möjligt, så då är de inte konstigt att även jag faller tillbaka till tabletter som sägs göra en nytta får väl se vad som stämmer..
Jag ser fram emot resultat iaf.
För övrigt händer det inte så mycket i min lilla värld, mer än att stegen mot vintern blir större.
kan inte låta bli att längta.
men först är det Halloween och ett skönt lov att se fram emot, får se hur våra planer blir där.
man ska ju inte ha allt för höga planer, vem vill bli besviken liksom ..
http://www.youtube.com/watch?v=Ca31h28UVzQ&feature=related
Denna låten är verkligen så underbart bra, har suttit här och lyssnat på den om och om igen.
Känns lite som att de ligger lite sanning bakom den, om man läser texten sitter man o nickar med huvudet som en såkallad idiot, för att de stämmer verkligen.
no one's gonna love you when you're old
Thats what they told you better stay young baby
No one's gonna care when you are gone
So if you're done you better die young baby
De gäller alltså att bli omtyckt när man är ung, för annars har man inget att leva efter när man blir äldre, men samtidigt vem bryr sig om framtiden när livet bara börjat.
Allt hänger inte på det som kommer utan man får på något sätt börja där man är och leva efter det och sakta jobba sig uppåt för att då planera inför sin framtid.
Man kan inte planera hur man vill leva om 20 år, men däremot kan man påverka det genom att följa sina drömmar och även ta konsenkvenserna av det man påbörjat.
Men se aldrig det som ett hinder utan mer som en motgång som ska besegras och när du så smått känner att du gjort det är du även redo för nästa steg som livet tar dig till.
Over and out / Emily
Cola ffs ..
Det känns verkligen i hela kroppen när söndagen är här, man är fullständigt trött överallt och kan inte låta bli att få lite ångest över en hel vecka man har att se fram emot.. som man vet kommer bli riktig tuff, vilken tur att det snart är lov, då kan man verkligen vila upp på riktgit och glädjen kommer stiga upp över öronen på en .. :)
I sånahär tider är det tur att man inte är helt ensam, för vem skulle klara av att bearbeta söndagsångesten helt ensam..
usch o fy, coca colan är min bästa vän i dessa tider och finns inget godare än iskall cola och en skvallertidning i handen, krypa ner i soffan med en film och kuddar under huvudet, så känns det genast som att vi alla behöver söndagar ibland.
men Guud vad skönt det skulle varit med ett bubbel bad och ansiksmask och sedan känna hur varm man blir i hela kroppen och ren o all smuts från helgen kommer av en..
utifrån det känner man att man klarar av alla de tuffa känslor man upplever under veckorna och livet känns mycket meningsfullt igen.. tänk vad lätt det kan bli med lite positiv inställning.
För övrigt finns det inte mycket att skriva om, dessa tider tänker man bara på sommaren och att man vill bort från trista kalla Sverige, men samtidigt när sommaren väl kommer finns det åter igen problem som gör att man är fast i en slags ond cirkel som gör att ens drömmar inte kan bli besvarade, eller över huvudtaget uppfyllda.
Jag känner att det snart är dags att börja titta över lite jobb och känna av lite vad jag vill med mitt liv, eftersom studenten närmar sig så kommer det inte vara de första tankarna under tiden studenten pågår.
vill inte känna i sista sekunden att det är dags att ta tag i saker som jag borde tänkt på innan, för då slutar det kanske med att jag blir arbetslös fattig student som har alldeles för stora planer som inte går att uppfylla.. så nejtack så ska vi inte ha det.
Får väl se vart världen tar mig, om inget annat så får jag påverka det på egen hand och med hjälp utav mina drömmar.
Följt en tv serie på tv3 som pågått i 2veckors tid nu, vid namn generation fett..
vill bara ge en spydig komentar och med egna ord säga att jag tycker det är fruktansvärt att se!
hur kan man vilja vika ut sina liv på det sättet, inget fel med att vara överviktig absolut inte jag anser att det både är ens själv samt samhälles fel och man står inte enbart själv i skuld till det.
men samtidigt tycker jag inte att man borde gå ut i massmedia och på något sätt visa sig stolt över det.
finns så otroligt mycket risker och man utsätter sig själv i fara med hälsan och förstör sin kropp, det kan inte finnas någon som stolt kan visa upp sig när man väger nästan 300kg, hur kan man vara stolt över något sådant när man säkert gråter sig till sömns av smärtan av att vara anderlunda.
Jag har ingen aning, men däremot kan jag tänka mig att dom inte mår särskilt bra över att se ut som dom gör, och att gå ut med det i tv anser jag som ett rop på hjälp.
ett sätt för oss att se dom på ett annat sett, och tro att dom är stolta över att se ut som dom gör och att de samtidigt lever ett perfekt liv och varken bryr sig om vad andra tycker om dom eller samhället de lever i.
Nej, usch .. skam för massmedia som tillåter detta, nästan lika mycket skam som att visa top modell som dömmer unga tjejer efter deras utseende och de gör allt för att vara så perfekta som möjligt så det får ett ansikte utått mot oss som suger in massmedian och letandet efter den perfekta människan..
Jag håller fast vid att lagom är bäst även om jag ibland kan känna mig ensam i det, folk säger de håller med men samtidigt kan de inte låta bli att tycka att skönheter som svälter sig till ett vackert utseende kämpar lite mer för att nå upp till samhällets krav på vad skönhet är, operationer och bantning som gör att vi ändrar oss från de vi blev födda till något vi anser vara vackrare, nej det är helt enkelt sjukt och ibland kan man undra vart gränsen går om det kommer fortsätta såhär eller om någon får upp ögonen att det redan gått förlångt, kan inte låta bli att tycka synd om de yngre som ska växa upp i denna ytliga värld som bara blir mer och mer fixerade vid deras utseende.
Sålänge detta fortsätter kan vi inte heller begära att mobbning ska försvinna, påverkan av mobbning är det vi kallar ett perfekt utseende och alla vill nå dit.
over and out // Emily
You are my poison
Fredag, happy time?
Nej idag känns det inte så, känner mig allmän död för en stund och vill bara krypa ner i sängen och ta täcket över huvudet och försvinna för en tid, vill stänga av min mobil ifrån alla sms och få datorn till att sluta fungera så jag inte känner mig tvingad till att sitta här och spendera hundra tals timmar som egentligen är dyrbara i ens liv och som kan spenderas på annat sätt.
Nej, idag får bli en chill dag där jag på något sätt återhämtar mig ifrån den vardagliga stressen och långa dagar.
Ska ha läst klart en bok vid namn "pengar" till på torsdag, känner även lite panik över det eftersom jag inte börjat läsa på första sidan ens.
böcker är verkligen inte min grej och till att börja med att bli tvingad till och läsa en sådan skit bok gör ju inte att intresset växer precis, men jag överlever .. det gör man ju alltid ..
Jag har även kommit på att jag blir sjukt irreterad på flugor, aahr finns det något mer irreterande i denna värld?
dom sätter sig på en och surrar en i örat varit nära på att få ett damp utbrott när den för 4e gången satte sig på min hand, precis som om den inte fattade piken första gången jag på liv o död ryste bort den.
men vilken rolig fredag jag verkar ha, när det ända jag kan skriva om är denna fluga som håller på och ge mig gallfeber..
skärpning!
Jag måste bara upplysa om att falska förhoppningar känns bra tills man kommer på att man hoppas i onödan, jag menar vi alla upplever glada stunder i våra liv när man känner att allt börjar gå uppåt och inget kan gå fel,
och så vips på ett ögonblick så har allt förändrats och man har ingenting mer att se framemot utan bara de man såg fram emot för stunden blir bara ett minne blott.
Varför måste det vara så att allt har något negativit med sig?
är det på ett sätt att markera att man ska dra lärdom av sina misstag och sedan lära sig något utav det man blivit besviken av.
men på samma sätt känns det lite korkat, för vem vill lära sig något av allt man gör.. ibland vill man bara vara utan att tänka på för och nackdelar, riight?
mörkret faller över lilla trelleborg, och jag känner att den här ensamheten borde räcka nu, jag bestämde mig för att ha en skön hemmakväll och umgås lite med min mamma och bara ha det chill, men nu är jag grymt uttråkad och vill inget hellre än att leva livet och bli så grymt trött att jag sover bort halva lördagen och vaknar och gör mig iordning för partaj igen, varför är det så lätt att vara efterklok ?
Jahaja, få väl sitta här och vänta in 12slaget då är det iaf ny dag och nya tag, får se vart lördagen tar mig denna gång
over and out // Emily
Can you tell me that I'm wrong
dont keep your broken heart to long
deep inside your growing strong
Solens sken
Det finns en mening med allt som sker, jag blundar i solens sken..
Jaha, då var denna onsdagen snart över det går ruskigt fort nu alltså.
Sitter och lyssnar på musik och skriver några rader på msn, men jag kan inte sluta fantisera mig bort.
tänk vad härligt det är på sommaren, solen skiner på en och jag vågar nästan säga att den årstiden gör mig lycklig.
Gyllenetider är sån riktig sommar musik och man får värsta feelingen när man spelar högt, doftar grilldoft och sitter på en sommaräng med blommor runt om en.
Åh, härliga tider varför tar man inte vara på dom när de finns där hos en?
ett ögonblick sen är allt över, snart faller snön över trista trelleborg och kanske kan det se ut som ljusare tiden för en del, men för mig är det falskt ljus som får en att ännu mer längta bort från detta kalla trista skåne!
Imorgon är det dags för vandring i skolan, låter grymt mysigt får väl se om det blir besvikelse eller ej.
Jag ser faktiskt fram emot det, skönt att gå när det är kallt, man känner kylan slå mot kinderna och dom blir så härligt rosenröda.
Nog det ända positiva med vintern, vinterjackor och tjocka vantar kan ju inte tycka annat än att det är mysigt.
Sjung halleluja och prisa gud, men shiet alltså varför ska allt vara så överdrivet?
det finns verkligen fördomar om allt!, vad är det för fel på de som anser sig vara kristna? jag blir så allmänt trött på alla som blir dömda pga sin tro och sitt val att leva sitt liv, inte ert problem så snälla tänk om innan ni vräker ur er något olämpligt som faktiskt kan såra de i er omgivning.
och NEJ, jag är inte kristen fuck heller, men låt mig tycka vad jag vill, okej? fint då var vi överens om den saken.
Jag blir så himla trött på allt snack bakom ryggen och falska ryckten som gör att man bara vill lämna allt de man kämpar för, finns det verkligen inte något annat att bry sig om än andras liv? har ni verkligen så lite att göra så ni måste diskutera en person på djupet och hitta alla fel man har?
det är en gåva att kunna se andras begåvningar, ta lärdom av det och låt oss skippa de falska undanflykterna på att försöka vara perfekt ! tack..
over and out // Emily ..
Bad Day ..
fast det känns som att de kommer oftare vid denna årstiden.
Natten var fruktansvärd och jag har nog aldrig haft så mycket mardrömmar förut, när jag vaknade känndes de precis som om jag åter igen hade hittat tillbaka till min säng och på något sätt var befriad från allt de jag drömt om.
varför är det så typiskt att när man väl befinner sig i en kris i en dröm så kommer man ingenstan, när man ska springa ifrån något som gör en illa så kommer man ingen vart eller så tar det hundra år innan man lyckas märka att man springer.
som på tecknade fiimer där man nästan retar ihjäl sig när man ser att det inte springer snabbt som tusan iväg från det som de blir jagade av.
ajja, människan o dess utveckling är allt bra konstig, men man kan faktiskt ibland tänka sig in hur fantastisk våra kroppar är.
Hur allt bara kan sätta igång sådär automatiskt och att det är precis likadant för oss alla.
Helt otroligt ändå, men samtidigt efter att ha gått omvårdnadsprogramet nu i 2,5 år så känns det som om det börjar bli tröttsamt att överhuvtaget bry sig om kroppens utveckling och allt som hade med den o göra.
samtidigt känner jag att det inte borde vara så, utan det är väl nu jag borde vara som mest intresserad och tycka det är intressangt eftersom man lärt sig lite omkring det.
men jag har väl valt fel linje eller helt enkelt tappat intresset.
Jag har ännu en gång hunnit grubbla en del på framtiden idag, och kom väl inte på så mycket nytt mer än att det snart blir dags för att lämna skåneland och allt som de hade att erbjuda.
Jag är trött på det jag upplevt här, trött på människorna jag har runt omkring mig och även trött på dystert grått väder.
Let the sun die.
kan nog inte hålla med om något annat än att det känns väldigt konstigt, att bli hembjuden på kvällsmat hos min syster när jag egentligen kände min van vid bråken och att jag inte var ensam om att bestämma vad som skulle ses på tvn på kvällarna när vi alla satt tsm.
nu helt plötsligt är det ändring, och hon bor ensam och har ett eget liv och bjuder in oss till hennes hem.
kan inte förstå vad den tiden tog vägen då vi var syskon som bråkade och inte tål att se varandra, när det ända jag önskade då var att du flyttade.
samtidigt som jag nu inte kan förstå att du gjort det.
Tiden ändras snabbt. och snart är det förhoppningsvis min tur att ta de stora klivet ut i verkligheten och inte längre vara skyddad under mammas tak.
Jag kan inte förstå det, studenten knackar på axlen och jag försöker desperat hitta jobb som jag kan sysselsätta mig med undertiden jag läser vidare.
Helt otroligt vad mysiga personer det finns i denna lilla värld, om man nu ska gå från de ena till det andra ...
man vet vilka som är ens vänner och vill en väl, fick ett jätte mysigt samtal ifrån en gammal vän idag.
han ringde för att höra hur jag mådde, och han hade hört om olyckan jag varit med om för ett tag sedan.
allt som snurrade i mitt huvud just då var att det finns faktiskt dom som bryr sig.
och jag tror det är lite så att när en person varit med om de som är den hemskaste upplevelsen i ens liv och mår dåligt pga det, så backar hellre de som stått en nära för att de vet inte hur man hanterar en person i sorg eller vet överhuvudtaget inte vad de ska säga.
vilket jag samtidigt kan tycker är lite lågt, jag menar vad kan vara felet i att lyssna eller bara visa att man bryr sig och är tacksam att man överhuvudtaget lever.
För jag är verkligen tacksam över att jag lever.
Tänkte bara mest skänka en tanke för alla er som ställt upp för mig när mitt liv var som jobbigast att jag finns här idag utan skador eller så mycket som ärr på min kropp ser jag som ett under och jag vill verkligen påstå att jag hade änglavakt.
För alla dessa tänk om som finns i mitt huvud känner jag att min styrka klarar av att tysta ner dom, och snart står jag på båda benen igen, så snart har jag båda fötterna på jorden och känner mig starkare än någonsin,
Hold your head up high, im back !
Det är bara en Lögn ..
men varför svider sanningen även om jag visste att det skulle bli såhär?
Vissa är mennade för varandra vissa inte, men hur ska man tolka 2,5 år av ensamhet i sökande efter den rätta.
"du försöker för mycket" "ge inte upp, den rätta finns där för dig med"
ord är som ett slag under bältet, men tack för att ni försöker det uppskattas.
Idag är det riktigt kallt och känns ganska grått, vet inte om det ska börja regna snart eller om der bara är årstiden som bjuder på detta gråa trista ljus.
skrev prov i etik och livsfrågor. det gick väl inte som jag hoppats på.
men hoppet lever kvar ändå.
var skönt att det var de ända som stod på schemat idag, så man kom hem tidigt igen och känner att man har hela dagen på sig att hitta på annat.
i brist på annat, underhöll jag mig med att skriva ner några rader under musik som spelades högt i mina öron, för er som läser Enjoy ...
Fåglen flyger högt över sjön, dränker sina sorger medans vattnet flyter längst kanten.
Högt över vattenytan och sakta ner i havets djup, syndens doft av änglaljus som närmar sig fågelns hjärta.
Fridfullt sjunker den och känner sina hjärteslag,
Fågeln känner en tung smärta när den sakta sjunker ner under vattnets spegelbild som glänser under fåglens vingar.
Aldrig kunde man tro att en fågel som så högt flög, plötsligt sjönk som en sten i ett djup, och aldrig mer kommer fågeln att flyga i ro, utan skapade sig en tro utav sorg, hög över havet har nu fåglen hamnar där den en gång flög fridfullt och kunde se ner på vattnets svaga vågor.Att vara en lögn är vad man kan kalla att vara missnöjd.
Vart leder mitt liv genom en stor lögn som jag inte ens kan ljuga om?
Man tröttnar på sina känslor och försöker finna rädslan bakom dom, rädslan som gör att man tappar lusten till att orka vandra vidare på livets långa väg.
Genom mitt sökande på det underbara finner jag på vägen att det underbara är kort, så kort som kärlekens första känsla.
Jag minns min första doft på jordens yta, den sökte mig som vattnet forsar genom den vackra ån utanför mitt fönster.
Doften jag doftade var sann, det sannaste ögonblicket jag någonsin funnit genom mitt livs gång.
Om jag bara kunde, skulle jag ha gjort allt.
Ta mig bort från Skåneland!
Det känns inte lika spännande längre, allt det här med sista året på gymnasiet snart kliva in i "vuxen" livet.
ta alla utmaningar på allvar och leva upp till sina drömmars mål.
Jag känner mig allmänt förvirrad på vad jag vill och inte vill.
19 år och redan osäker på vart livet kommer ta mig, visst vet jag att alla känner så vid denna åldern.
men jag känner samtidigt att varken orken eller lusten får mig till att vilja kämpa och då blir det som ett svart moln över huvudet, man vet inte riktigt om man kommer få en skur över sig av sina mörka synder eller om det blir solsken och en väg till en ljus framtid öppnas.
Jag känner på ett vis att jag är redo till att förflytta mig till nästa kapitell i mitt liv, trött på att vara i tonåren och inte veta vart livet kommer ta mig.
vill skaffa mig ett jobb, tjäna mina egna pengar, flytta hemifrån och börja om på en ny ruta som jag själv anser att detta är rätt för mig.
Då vet jag att det inte kommer misslyckas eftersom jag själv sätter upp mina mål och strävar högt efter att lyckas klara mig i ensamhet och samtidigt försöka hitta mig själv.
På så sätt växer både självständigheten och viljan att bli vuxen.
Jag tror nästan jag har bestämt mig nu, frågan är bara hur lång tid det ska ta innan mina drömmar blir till verklighet?
skåne blir ett minne blott och jag kommer ta mig sålångt härifrån som jag bara kan.
ensam eller ej, små drömmar kan bli stora mästerverk och skulle man ändra sig och hamnar in i mörkert igen är det bara till att flytta tillbaka där man förhoppningsvis i de tillfället hör hemma.
Att leva i ett mörker och inte se en glimt av ljuset som man vill ska vägleda en till de lyckliga stunderna i ens liv har vi alla varit med om, och man kan inte alltid vara på topp.
men att samtidigt hålla humöret på en normal gräns är att våga hoppas att allt kommer bli bättre.
vi vågar för lite och ger snabbt upp de få drömmar vi har.
allt kräver så stor del av en så man orkar inte hålla krafterna vid liv och det blir mer motgångar för en.
men jag har bestämt mig, inga fler motgångar och inte tomma tårar som bevisar att jag har gett upp.
detta är en början och sålänge man inte vänder tillbaka hvudet o ser bakåt så finns det inget som gör att man tappar lusten till att hitta ljuset i sitt liv.
Over and out // Emily
Musik gör livet
- Yellowcard - Only One
- CHRIS DE BURGH - Lady In Red
- Nomy - You better die young
Utan musik finns inget liv, vissa låtar är bara så värda att lyssna på i dessa mörka tider ..
Det är något visst med killar o gitarr, kan tne sätta fingret på det men visst tycker vi alla det, tänk en mörk höstkväll han tar upp gitarren spelar en melodi han precis lärt sig och den betyder allt för dig, eftersom den blir personlig och spelas enbart till dig.
Ge mig en en gitarrkille så är jag världens ... lyckligaste?
En bra början iaf :)
Den här emostilen börjar gå mig på nerverna, är det bara ett talesätt precis som fjortis ?
varför missbruka ett ord så det kan missuppfattas till tusen olika samanhang.
känns lågt och menningslöst.
Varför jag ens tar upp det har jag ingen aning om, men jag har liksom säkert många tusentals av er andra tröttnat på det och känner att nya ord borde komma fram lite oftare, eller så får man helt enkelt stänga öronen för de som inte är ljuv musik eller värt att lyssna på.
Ajja shiet tha same.. var bara "en tanke" ...
Söndags ångest?
vi får hoppas på det bästa.
Idag är det Söndag och på något sätt känns det som en bra veckodag att bara vara för sig själv och andas ut.
helgen har varit väldigt underhållande och precis som vanligt sena nätter och tidig morgon för att man har till räckligt mycket ångest för att kunna sova vidare.
På något sätt förstår jag inte hur svårt det kan vara att finna den "rätta" eller iaf få börja med en kärleksfull typ som kan göra att man lär sig av sina misstag och samtidigt förstår att aldrig gå tillbaka där igen.
bli lite starka och få känna att man betyder något och att någon ser en som man är istället för den man borde vara.
visst vill vi alla det när mörkret faller och vi känner oss ensam när vi kryper ner i sängen och ingen är där för att öppna famnen till en.
Det finns inte många som förstår vad det betyder, vissa väljer att kasta bort det fina genom att inte veta betydelsen när man älskar någon, det sägs oftast efter två veckor men vad har man sedan att se fram emot när man varit tillsamman i flera år.. då är det som vanligt, och känns liksom inte längre speciellt.
Varför ska det vara så svårt att förstå såna bitar? varför väljer man att kasta bort sitt liv med onödiga ord som inte betyder något längre.
Då anser faktiskt jag att man kan vara tyst och hålla sig till de som varken sårar eller har för stor betydelse.
Och som vanligt så när man skriver om order kärlek så tröttnar man oftast efter en stund, och det har jag gjort nu.
men vem vill läsa om väder o vind?
vi vet ju alla hur samhället ser ut och hur mycket det yttre i denna världen betyder, vi ser inte längre människornas inre utan glänser utsidan är vi där och försöka lära känna personen efter det.
man kan inte mer än sucka, även om man själv inte är perfekt.. Absolut inte ...
men jag kan samtidigt tycka att de finns för mycket energi som ligger o klämmer på det ämnet, och hur mycket man än tar upp det och försöker bättra sig så ger de inget resultat, så jag ger upp på det med..
Denna första blogg känns inte så positiv, kanske dags att ändra på det.
Som sagt, kallt och grått..
snart vinter och med det tänker man på julafton / nyår.. och sådant roligt som man bara kan se fram emot.
känns lite tidigt att tänka på det nu i mittlen på oktober, men ja någon gång måste man ju tänka på de, right?
Kan inte låta bli att längta lite till man tar på sig halsduk och tjocka vantar och börjar tänka på julklappar och allt sånt som julen har att erbjuda.
För övrigt borde det vara skolan nu som tog all min tid, men jag känner mig helt slut.
prov efter prov och jag antar att det är det som gäller nu sista året, men vem orkar?
Vill bara att tiden ska rinna iväg och att det är studenten nästa, har så mycket att se framemot så vet inte vart jag ska börja.
Nya tattueringar står på tur med, börjat titta lite smått på vad jag vill göra och så, får se när den dagen kommer då jag ska på det igen.. :)
nej, kramp i handen och uttråkad tror det är dags att avsluta nu .. Enjoy
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer jag skriva lite tankar och funderingar utifrån en 19 årings liv^^
antingen blir det en spännande läsning eller så blir det helt enkelt drygt och då får ni helt enkelt sluta läsa ;)
Enjoy puddingar !